- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
246

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med vida större hetta, än man vore färdig att förmoda
hos den, som så likgiltigt burit herr Gyllendegs
anfall, rusade hon in i köket efter trumslagaren och
ville i första ifvern utan omständigheter bemäktiga
sig hans person.

"Och du vågar komma hit in, som om allt vore väl,"
skrek hon, "och du står och ser frimodig ut, liksom
du ingenting hade gjort! Hvart kastade du katten,
som du höll på att plåga i jons; säg mig det?"

"Jesus, mor Sanna," sade den lille trumslagaren, i
det han med en lätt volt omintetgjorde hennes försök
att gripa honom, "ni biter väl icke folk heller,
vet jag? Nog lär ni vara ond på mig ännu för pastorns
hund; men hvad skulle jag göra? Då han ville bita mig,
så måste jag väl narra honom på kattorna."

"Jag talar icke nu om fjolgammal snö," fortfor Sanna,
"jag frågar, hvart katten tog vägen, som nyss var i
dina klor, och om den är vid lif ännu?"

"Åh, fy!" sade den lilla äfventyraren och antog en
ganska stött min, "tror ni, mor Sanna, att jag är
någon kattdödare. Låt mig berätta blott, hur det
är. Ni hörde väl, hur den stackarn skrek och jemrade
sig?"

"Om jag hörde det?" sade Sanna och suckade.

"Det är en löp-katt," återtog vår lille kund i en
ömmande ton och steg närmare den gamla, "den är utan
hus och hem och söker i gårdarna efter mat. För en
stund sedan, mor Sanna, det är ömkeligt att berätta
derom, var den hos oss och blef körd på dörren med
hugg och slag af vår piga. Jag följde efter den på
gatan och lockade, men den stannade icke. Sluteligen
hörde jag den jama på er gård, och jag tänkte be er,
mor Sanna, taga den i er vård, ty den är så mager,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free