- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
247

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att den icke har kött under skinnet, utan bara
benkanter, såsom om den vore en påse med stenar och
stickor."

"Gud bevare mig, fattiga qvinna," sade Sanna
snyftande, "hvart tog det usla kräket vägen?"

"Ja, hvart tog den vägen, mor? Den sprang undan,
så snart jag kom in på gården. Jag får icke tag på
den alla gånger, fast jag ofta gifvit den mat; och
ändå hyllar den sig till ingen annan i hela staden
så mycket som till mig."

"Kom in och värm dig, gullgosse," sade Sanna och ledde
vår lilla kund in i hushållskammaren. "Kunde du icke
klösa pigan, som slog den, kunde du icke det, säg?"

"Hvad skulle det hjelpa att klösa henne," svarade
trumslagaren, "hon kunde bli värre en annan gång;
men om jag hade någon mat att ge katten, om det vore
helst en semla, så vore det mycket bättre."

"Om du skulle få fast den, gullgosse, och hemta den
hit, så ville jag ge dig en hel saffranskringla för
besväret. Jag vet väl, fattiga qvinna, att jag ingen
sömn får i natt för bekymmer och oro."

"Om ni lofvar mig en saffranskringla, då jag kommer
med katten, mor Sanna, och om ni nu ger mig en
semla, så skall jag hemta kräket hit, om jag skulle
nödgas söka det in på halfva natten. Se bara efter,
mor Sanna" – detta tillade han med en genomdrifven
spetsfundighet i min och uttryck – "att ni lemnar
förstudörren ostängd, att jag må slippa in, då jag
kommer, och icke väcka upp herr Gyllendeg."

Den gamla svarade honom icke ett ord, utan blott myste
förtroligt och smällde honom med tre fingrar på axeln,
säkert för att antyda både sitt ingående i komplotten
och sitt bifall till hans klyftighet. Omedelbart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free