- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
252

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En rysning genomfor honom; han trodde sig förflyttad
till himmelen och visste ej, om han hade med sig ens
sina sedlar, eller om han glömt dem i sin kista på
jorden. Snart förjagades dock detta moln af oro,
och med en ifver, som antyddes af lätta, brutna
flämtningar, skyndade han att försäkra sig om sin
omätliga skatt, medan några orediga embryoner af
"tviskinn och brända bullar" då och då betecknade de
ögonblick, då Sanna icke med tillräcklig skyndsamhet
gick honom tillhanda.

Det var just i det ögonblick, då herr Gyllendegs
sköna dröm höll på att utveckla detta gyckelspel,
som generalen med sitt biträde ytterst stilla närmade
sig hans trappa. I en pinsam väntan tillbragte de båda
äfventyrarne der de få stunder, som förgingo, innan
de till klockstapeln afskickade hunno gifva signalen.

Ändteligen ljöd ett slag, så ett annat;
klämtningen började i all sin dysterhet, och i
det samma återskallade i alla gathörn i gröfre
och gällare toner ropen: "elden är lös hos bagar
Gyllendeg!" Generalen och hans kamrat störtade in i
herr Gyllendegs rum.

"Elden är lös," ropade båda med en mun, "upp, upp,
om någon fins här inne, upp, upp, menniskor, och
skynden ut!"

Detta förtviflade eldsrop nådde herr Gyllendegs
öra just i den stund, då han började kunna handtera
de först uttagna guldbullarna, som redan svalnat,
och derför kände sig som ljufvast hemmastadd i
sitt himmelrike. Det förmådde också icke väcka
honom fullkomligt, så djupt var han fången i sin
lyckliga sömn; men det förbryllade dock hans dröm och
kastade hans inbillning in i en rad af de mörkaste
kombinationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free