- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
256

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Allt i aska, Gud bättre!" fortfor herr Gyllendeg och
föll tillbaka i sin apati, ur hvilken hvarken Sannas
nödrop, som med en katt under hvardera armen störtade
ut ur köket, eller klämtningen eller skolgossarnes
skrål på gatorna kunde väcka honom. Han lät föra sig
vidare, som ett barn, och svepte blott täcket högre
omkring hufvudet, dels för köldens skull, dels för att
icke behöfva vara vittne till den jämmer, hvarom hans
ledsagare ständigt predikade honom i örat. Sålunda
kom man med den gamle bagaren ut på gatan.

Enskilda ljus hade redan tindrat upp i fönstren,
klämtningen afstannade, buller af hjul och hästtraf
genomkorsade de glesnade ropen, och skaror af
menniskor störtade in på herr Gyllendegs gård.

Herr Gyllendeg stannade en stund och drog anden.

"Bevare mig, fattige man," sade han, "en sådan
fart qväfver mig alldeles. Tviskinn och brända
bullar! Hvarför släpar man mig ut midt om natten? Hvad
är å färde? Hvarför åkes här, hvarför ropas här? Är
då elden lös, efter jag hör larmtrumman?"

"Tag ert förnuft till fånga, herr Gyllendeg, och
begrip då en gång, att er gård brinner med rubb och
stubb," sade generalen, som började frukta att den
vördige bagaren förlorat förståndet, "det är ju för
att berga lifvet, som ni nödgas rymma hus och knut,
mins ni icke det?"

Dessa ord väckte åter i herr Gyllendegs sinne en
erinring af hvad som passerat, han blef lugnare och
lyssnade på trumman, hvars ljud närmade sig mer och
mer.

Aldrig hade stadstrumman förefallit honom så hes och
svag, som nu. Denna omständighet grep honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free