Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en väntande.
Så dyster och stel den senare perioden af vår
höst än är, medför den dock på flera orter egna
sysselsättningar och intressen, som bidraga att göra
den för dessa trakters invånare lika efterlängtad och
vigtig som någon af de blidare årstiderna. Längs
hela sträckningen af vår kust är förhållandet
sådant. Sjön, som är kustbons egentliga åker, ger sin
rikaste skörd först då, när den sparsamma växten på
några stenbundna tegar kring hans hydda länge sedan
blifvit inbergad, och hans friska lif bland vågor
och vindar börjar då, när september-stormarne drifva
fisken i land och göra nätet och noten lönande.
I dubbelt mått liflig är rörelsen då i de små
sjöstäderna, hvilkas hela bestånd vanligast hvilar på
skeppsfarten, så vida i de flesta af dem inga andra
näringsgrenar finnas eller ens kunna idkas. De stora
notvarp, handeln från dem utsträckt till vidt aflägsna
länder, väntas om hösten tillbaka, än med hopp,
än med fruktan, i hvartdera fallet med spänd längtan.
Det är då, man ser den runde rådmannen, med ett halft
dussin fartyg i sjön och lika så många på staplarne
i sitt spekulerande hufvud, titta gravitetiskt fram
ur dörren till sin krambod vid Storgatan, för att
ge akt på grannens flaggstång och än svära öfver den
ihärdiga nordvinden, än triumfera öfver den gynnande
sydvesten, än ropa ett ord af glädje eller harm åt
en förbigående vän. Det är då, den arma sjömanshustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
