- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
262

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvinnor, som voro i rörelse, för att antingen af
andra inhemta underrättelser om väntade skepp,
eller sjelfva söka upptäcka några segel på det
vida hafvet. De gamle stegarne, som ledde upp
till klockstapelns högsta våningar, stadens enda
observatorium, hade den ena gången efter den andra
svigtat under tyngden af frodiga skeppsredare och
bäfvande matronor, lockade upp i det obeqväma tornet,
en del af blott nyfikenhet, en annan af varmare och
vigtigare intressen; men, all undran, alla eder och
allt kikande oaktadt, hade icke ett enda skepp låtit
upptäcka sig utanför hamnen.

Middagen kom och åtskilde skarorna. Hvar och en gick
hem till sitt, för att vid en god måltid skingra sitt
missnöje och styrka sig efter färden; blott en enda
person blef qvar ännu i klockstapeln.

Det var ett ungt fruntimmer, sedan ett år maka åt en
sjökapten. Hon hade som en värnlös flicka blifvit
upptagen i ett af de mindre handelshusen i staden
och der genom sin flit och sitt saktmod inom hus
och genom den ordentlighet och vana, hvarmed hon
förstod att handhafva försäljningen i kramboden (ty
äfven de bättre fruntimren kunde utan att förlora
i anseende betjena den), gjort sig så oumbärlig for
sina fosterföräldrar, att hon icke utan en formlig
brytning med dem kunde följa sitt hjertas böjelse och
gifva sin hand åt en barndomsvän, som nyss förut fått
sig fartyg och blifvit sin egen.

Under sådana förhållanden hade hon gift sig och redan
en knapp månad efter brölloppet följt sin man till
hamnen, för att med tungt hjerta skiljas från honom
på stranden och se honom hissa segel och fara bort
på en lång färd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free