- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
263

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu satt hon ensam vid en öppen lucka i tornet, med
kinden lutad mot sin hand och blicken utan syfte
irrande ut mot det ändlösa hafvet. Hon var icke
skön, aldra minst en skönhet af det smäktande slag,
som mången älskar för dess vekhet och känslighet;
men hennes växt var ungdomlig och full, och hennes
anlete, behagligt och friskt, bar inga spår af den
förvissning, ett sjelfskapadt lidande och en retlig
svaghet i lynnet så tidigt vålla. Hon gret, men äfven
hennes tårar, som likt stora perlor föllo ned på
hennes lågande kinder, vittnade om fullheten af den
källa, ur hvilken de flöto, och styrkan af de känslor,
som frampressade dem. Sedan flere månader hade hon
icke haft någon underrättelse från sin man, och ryktet
sade redan, att han förlorat med skepp och allt.

Det var likväl honom, hennes öga sökte, och hon
såg nu mot den blånande rymden, icke som skulle
hon väntat att kunna upptäcka den saknades segel,
utan som hade hon med kärlekens längtan velat tjusa
hans skepp från de klippor, för hvilka hon fruktade,
att det blifvit ett rof. Sorg och saknad och stundom
en skymt af hopp omvexlade i hennes hjerta.

"Hvarför," tänkte hon, "dröjer jag här? Hvad kan jag
se, då jag ej kan låta bli att gråta? Och äfven om
mina ögon vore klara, kommer ju icke något fartyg,
då man icke ens med kikare kunnat märka något, och
äfven om något komme, vore det dock icke hans. Kapten
Styre väntas, och kapten Märs väntas; alla talte om
dem och sågo efter dem; ingen nämnde honom, som jag
väntar, fast han bort komma mycket förr än de. Och
likväl går jag ännu hit opp, der hvar och en tyckes
vara rädd att se på mig och bli tilltalad af mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free