- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
264

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och om jag ändå frågar någon, så talar hans tunga
tröst, fast hans miner säga helt annat. Om jag
kunde dölja, att jag ibland hoppas ännu; men jag kan
det ej. Måste icke alla se det, då de se mig sitta
här? Men hvarför skulle jag blygas att hoppas; man
hoppas ju vid sjelfva dödsbädden? Kanske har han
blifvit väderdrifven till de norska hamnarne och
fått ligga der i veckotal, efter de äro så svåra
att slippa utur. Om dock någon komme hit upp med
kikare ännu, kanske skulle småningom något segel bli
synligt!"

Så tänkte hon och antydde i denna sin sista önskan
just den omständighet, som förnämligast bevekte henne
att dröja qvar, der hon var. Hon hoppades nemligen och
upphörde icke att vänta, att någon bekant ännu utom
de, som redan besökt tornet, skulle af nyfikenheten
drifvas dit och med beväpnadt öga kunna se och göra
henne redo för förhållandena på hafvet.

Denna väntan blef dock icke uppfylld, och ensam
lemnad med sin sorg och sin saknad, såg hon en lång
timme fylla sig efter den andra. Klockan slog två;
men ingen visade sig ännu. "Vinden," sade hon sakta
för sig sjelf, "har dock blåst förlig och frisk hela
tiden, och ett fartyg, som för ett par timmar sedan
var långt borta, kunde kanske nu redan ses med blotta
ögat. Syns då icke ens ett barn på gatan, att jag
kunde kalla det hit opp? Se! Der kommer dock någon
på vägen från hamnen."

Med dessa ord tog hon sin näsduk, torkade med omsorg
sina våta ögon och beredde sig att ropa an den
kommande, om det var någon, som hon kunde besvära
med sin bön och vinka upp till sig på några minuter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free