- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
267

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denne originelle man, ett af de många egna lynnen,
smärre städer i synnerhet föda, kom nu med god fart
tågande på den steniga vägen, full af både hopp och
längtan att få sig sin verkliga middag, som, för att
uttrycka hans egna tankar, "hvar och en annan kunde
äta, när lusten infann sig, men han allena aldrig fick
tid att njuta, förr än han redan hunnit blifva mätt af
idel bestyr." Just då han fått detta bittert ljufva
knot färdigt i sitt hjerta, nalkades han klockstapeln,
förbi hvilken vägen ledde, och hörde i det samma sitt
namn ropas tvenne gånger liksom ifrån höjden. "Herr
Flygerman," ljöd rösten, "herr Flygerman, se hit!"

Om lika många pilar som ord susat kring herr
Flygermans öron i detta ögonblick, hade han icke
kunnat blifva mera häpen, än han blef. Han anade
genast något nytt arbete och såg med förskräckelse
opp, liksom hade han fruktat att få himmelens
kommissioner till på sin nacke, då han redan hade så
nog af jordens. Man skulle tycka, att en man af herr
Flygermans oberoende ställning i lifvet hade bort
kunna med lugn invänta hvilken anmodan som helst, så
vida det stod i hans fullkomliga val att afslå den,
om den föll honom tung; men det var just i den dunkla
känslan af sin svaghet i detta afseende och af sin
oförmåga att rädda sig ur trollkretsen af ett gifvet
uppdrag han blef bestört och förtviflad.

Han såg omkring med ögonen riktade uppåt och blef
ändteligen varse ett hufvud, som tittade fram ur
klockstapelluckan, och en hand, som gaf honom tecken
att komma dit opp. Då han snart märkte att det var
ett fruntimmer, med hvilket han hade att göra, blef
han tryggare och ropade med en temmeligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free