- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
269

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om jag undantar en sup hos Kryddströms och en bit
ost hos gamle rådmans och två, tre små halfstyfvers
kringlor, som jag sprang in och tog från bagarns
boddisk, då jag gick till hamnen. Annat har jag ej
fått tid att förtära på hela dagen och trodde nu,
att jag skulle kunna stjäla mig till åtminstone
en qvart timmes ro, för att hinna få mig middag;
men det är som vanligt: ställ dig blott i redet,
nog finnas de, som lassa på."

"Huru kan man," sade den unga frun, sorgligt
förebrående, "vara så nogräknad om några steg, då man
kan göra en annan en stor tjenst. Kusin hjelper så
många andra i saker, som de sjelfva kunna uträtta, och
blir så lätt ledsen på mig. Kunde jag sjelf se längre,
än jag ser, och kunde jag förstå att urskilja, om det
är moln eller fartyg, som skymta der ute på hafvet,
så ville jag visst icke be någon trötta sitt öga med
att kasta en blick dit."

Herr Flygerman, som på sätt och vis fann sig slagen på
denna punkt, gaf sin förtrytelse en annan riktning.

"Eljest," sade han, "vet jag icke, hvad fruntimmer
hafva här oppe att göra. Förstå de något, och uträtta
de något? Jag är säker på, att om fiskarpojkarne på
Sandnäs udde släppte opp en pappersdrake, skulle man
kunna inbilla hvilken fru i staden som helst, att hon
såg sin mans stora skepp komma med fulla segel och
en flygande vimpel i aktern. Sådana äro fruntimren;
men månne de tro det sjelfva? Nej, de skola se allt
och vara med i allt, eljest mena de, förbanna mig,
att verlden icke skulle kunna stå en enda dag. Men
jag har brådtom och hinner icke förnöta tiden med
prat. – Gif mig kikaren."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:01:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free