- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
275

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men de öfriga stupade mellan hans tänder bland en
tross af skorpor, hvarmed han på sin senaste färd
icke glömt att förse sig, och dem han just nu höll
på att med aptit förtära.

Den gamle hade emellertid med sitt säkra öga
öfverfarit hafvet, utan att varseblifva ens skymten
af ett fartyg, och började redan skjuta ihop sin
kikare, då han helt oförmodadt med blotta ögat såg
ett stort skepp under fulla segel sticka fram förbi en
hög, skogbeväxt bergsudde, som inneslöt redden, och i
flygande fart vända in mot hamnen. Denna öfverraskande
syn bragte honom i en fullkomlig extas. Hans andedrägt
blef högre, hans kinder fylligare, han drog ut kikaren
ånyo, lade den till ögat och utbrast i ord:

"Ha, du skojare, ha, du skojare! Slapp du mig denna
gång? Jag ville önska, du vore tre mil ut till sjös,
så sant jag skulle känna igen dig lika fullt på
skrytet och ståten redan, om ej på annat. Hvem
är det du skyldrar för? – Och kanongluggar
har han låtit måla på det ruttna skrofvet och
stuckit opp bovenbramstänger och hängt klutar på
läsegelsspirorna. Kunde han ej hinna hem med mindre
till hustrun, det tjocka sockerfastaget? Gud förlåte
honom!"

"Hvem är det?" frågade hans båda bisittare på en
gång.

"Märsen, den gamle narren, Märsen. Om Flygerman
låtit bli att skämma bort min kikare i går, då han
nödvändigt ville putsa glasen, så kände jag redan igen
gubben sjelf på däck, så nära är han. Men nu ro vi
ut till hamnen att ta emot honom, och någon viker in
på vägen till hans gumma och får henne att komma ut;
och du, syster," – här steg han upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free