- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
276

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vände sig till den unga frun – "kommer också med,
så kan du få höra ett ord om Stormen kanhända,
om han ännu finnes ofvan sjö. Ja, ja, det är så
dags att lipa och gråta nu. Det är annat att gå som
skepparhustru och trampa trötta fjät och kika efter
sin mans sönderblåsta lärftslappar, än att stå i min
bod och ha goda dagar och plocka russin i munnen och
bläddra i nya kattunsdukar – ja – jag undrar hvilken
nod gick åt dig då, syster?"

Sällskapet följde nu den barske gubben ned ur
klockstapeln, den unga frun mera sorgsen, än hon var,
då hon steg dit upp, och herr Flygerman utomordentligt
förtretad öfver sitt misstag med båken och öfver den
skam, han fått till tack för sitt besvär med kikaren.

Denna hans förtrytelse stegrades än ytterligare af
aningen om, att han och ingen annan skulle få lof
att göra invikningen till fru Märs. Han brummade
under hela vägen, ehuru för mycket afbrutet och tyst,
för att man skulle kunnat urskilja annat än enskilda
ord. Först då, när man nalkades den tvärgata, vid
hvilken fru Märs bodde, började hans knot höras
tydligare.

"Och den gamla, tjocka ankan!" hördes han säga,
"om hon kommer med eller icke, kan det vara just
lika. Märsen får tids nog händerna fulla ändå. Aldrig
har jag hört en menniska prata så mycket, som hon
pratar; och hennes eviga: "hjertandes och jämmerli"
kan skära öronen sönder på folk. Och hvem skall gå
och säga till åt henne? Jag? – Vänta får man! Fan
besitta, någon har det goda i sig, att ens be mig;
utan man tar bara för afgjordt, att jag skall vara
på post och färdig att orka och springa; – jag skall
säga, att det blir förbannadt tungt i längden."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free