- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
278

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Märs redan hunnit in i ett sladder, som hotade att
aldrig bli slut, och som helt och hållet betog alla
de öfriga både möjligheten och lusten att yttra
ett ord. Det är dock endast i några droppar, vi här
kunna återgifva detta störtregn af prat, öfvertygade,
att skuren, i sin helhet lössläppt, skulle dränka
läsarens tålamod i en syndaflod. Herr Flygerman var
den, som först drabbades:

"Aj, aj, hur tunnt klädd kusin far ut i kölden,"
sade hon, "Gud bevare någon från att förkyla sig för
min skull. Drag upp rockkragen: kusin har hela tiden
hållit sig för öronen. Ack, den örvärken, när den
anfäktar en rätt, vill den spränga hufvudet på en
menniska. Jag har låtit rycka ut tre tänder i fjol
och en i år och vet, hvad värk vill säga. Se nu,
ja, se nu på bara, hur han grinar, och det är visst
och sant, att man kan förlora allt sitt humör med
mindre press. Gud gifve, att Märsen, stackars gubbe,
må slippa alla efterslängar af sin höstresa, om han nu
verkligen kommer hem. Och du stackars barn har ingen
att möta! Gud förbarme sig öfver den, som skall lita
på vatten och vind – hu, hvad den båten kränger –
det är inte en ensam, som går till kost, det är två
och tre och hundra. – Men du skall drömma, syster,
det är otroligt, hvad det hjelper att drömma. Hvar
gång Märsen kommit, har jag drömt om honom, det
låter underligt; men det är klara sanningen. Såsom
i sista natt, förlåte mina synder, bäst jag ligger i
min sötaste sömn och har Anna bredvid mig i sängen,
tycker jag, att jag går i boden för att hemta in kött,
och då jag lyfter upp locket, står Märsen i tunnan
och säger: helsningar från Köpenhamn, mamma! Vi se nu,
hvad det hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free