- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
283

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bland de många anlända främmande satt i ett af
pörtena en man med sin hustru. De sågo stundom
med oro ut genom det trånga fönstret, och på bådas
ansigten visade sig omisskänneliga spår af ett djupt
lidande. Efter en stunds tystnad börjades dem emellan
ett samtal.

"Du såg då visst, att han ej kommit ännu?" sade
qvinnan.

"Se sjelf," svarade hennes man, "luckan är ju
ännu fastskrufvad för hans fönster, och förstun är
stängd."

"Kanske," utbrast hustrun med ett svagt uttryck af
glädje, "kanske blir han borta och låter hela saken
förfalla."

"Säg hellre: kanske blir domaren sjelf borta,"
invände mannen. "Har det hållits något enda ting,
sedan öfversten fick sig sitt boställe här i socknen,
då han ej varit tillstädes och släpat med sig vittnen
och stämt in folk, så att knappast gubbar och barn
fått bli hemma? Han har ju redan i flere år haft
sin egen stuga vid tingsgården, liksom andra hafva
sina kyrkstugor, ty vid tinget, der håller han sin
gudstjenst, och der har han sitt sannskyldiga hem."

"Men vi skola bönfalla och be honom," sade hustrun,
"kanske har han ändå ett menskligt hjerta och vill
ej se oss drifvas ut på landsvägen med våra många
små barn. Kommer ett godt år, så få vi råd och kunna
betala vår skuld, hvem vet, kanske redan i höst."

I detta ögonblick hördes det skrällande ljudet af en
kurirklocka, och mannen bleknade synbarligt.

Men midt igenom hvimlet af menniskor och lass åkte
en släde in på gården och styrde med hejdad fart sin
kosa rakt mot den nyss omnämnda stugan. I gafveln
satt en bred herre i vargskinnspels, hvars ragg pöste
vidt öfver bräddarne af den trånga släden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:01:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free