- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
285

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Läsaren har utan tvifvel redan igenkänt den gamle
krigaren och ser honom i följd af hans nedslagna
gäldenärs skildring kanhända icke med de blidaste
ögon. Det torde derför tillhöra opartiskheten att
yttra några försonande ord till hans förmon.

Öfverste Tingkors var ingen blodsugare på sina
gamla dagar, fast han älskade tvister och strid. Han
hade tjenat fäderneslandet med skälig utmärkelse i
pommerska fälttåget och sedan tyckt sig vara lika
väl som någon annan berättigad att sätta sig ned i
ro på sina ärfda och förvärfda egendomar. Med allt
detta, plägade han säga, hade han icke dragit sig
som ett lastdjur undan oket, för att lefva för magen
blott. Menniska hade han varit och krigsman, och som
menniska och krigsman ville han lefva ännu, fast han
icke kommenderade regementen och bataljoner mera,
utan kapitel och paragrafer. I sjelfva verket hade
tillgången varit sådan, att lugnet småningom blifvit
honom för mycket lugnt, och en och annan jordtvist
med hans grannar just i behörig tid kommit emellan,
för att leda honom in i rättegångsaffärer och gifva
honom smak för de egna skärmytslingar, som utkämpas
inför domarens tron i tingsstugorna. Med en dryg
portion af stolthet och sjelfförtroende och en än
större af naturlig enfald, hade han sålunda under
årens lopp kommit till den öfvertygelse, att processen
varit hans egentliga fält och lagen det svärd, med
hvilket han kunnat bringa sig upp åtminstone till en
generals-värdighet, om han blifvit jurist.

Redan för flere år tillbaka hade han låtit
uppföra sitt högqvarter, som han kallade det,
vid tingsgården. Nu var hans tid delad emellan
rättegångstvister,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free