- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
292

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hund, efter svarandens påstående af höken. Ser ni,
min vän, saken har mera vigt, än man ville tro,
och Gud vet, hvad som i den kan utredas."

Herr Gåsevinge hade i grunden ingen lust att uppträda
i detta mål, i synnerhet sedan han insåg vanskligheten
af det samma och befarade, att omständigheterna dervid
skulle väcka uppseende och göra honom till ett åtlöje
för hans bekanta vid tinget; han började derför söka
draga sig ur spelet och anmärkte, huru vida det icke
vore skäl att låta saken förfalla, så mycket hellre,
som den icke vore herr öfverstens egen, och som för
bristande vittnen och upplysningar föga anledning
vore att vänta en gynnsam utgång?

"Vasserra, nej!" sade öfversten, "här är icke fråga
om mitt, om ditt, om vinna eller förlora, utan om
en vida vigtigare sak: hvad kan menniskoförnuftet
uträtta, då det användes rätt och känner sina
hjelpmedel? Lagen har sin form, och domaren måste
dömma efter den, för eller emot, må vara; men märk
väl, talangen ligger deri att kunna bringa sin sak
så nära vinsten som möjligt. Ser ni, här äro tre
omständigheter att öfverväga: först hundens natur,
se’n tuppens och sist hökens. Det är afgjordt och
kan bevisas, att den förstnämnde skäller på fogel,
följaktligen biter, när han kommer öfver någon;
och likaså kan man med skälig visshet antaga, att
han denna gång blifvit eggad af sin husbonde."

"Men," anmärkte herr Gåsevinge, "huru kan man väl
förklara, att tuppen inväntat honom, då den hade
vingar och fötter att draga sig ur spelet med?"

"Var icke enfaldig, min vän," sade hans patron
missnöjdt, "ni vet, att den var tam, så vida den
lefvat sin mesta tid med sin ägarinna i hennes
trånga koja."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free