- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
299

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu bär i min ficka." Med dessa ord skyndade herr
Gåsevinge att med en artig bugning taga en af kopparna
och slå i sitt kaffe, angelägen om att i skygd af
någon förrättning dölja sitt bryderi.

"Var icke så der bortblandad nu mera," sade
öfversten, som icke kunde ana den rätta orsaken till
klientens besynnerliga sätt att vara, "låt oset gå
er ur hufvudet, min käre Gåsevinge, ty här behöfves
snart både reda och drift. Det är en förunderlig
indolens, som måste vara er medfödd, och som gör,
att allt i verlden är er likgiltigt utom mat och
dricka och sömn. Derför har också verlden vändt
ryggen åt er, min vän, ehuru ni af naturen icke är,
hvad man egentligen kan kalla vanlottad hvarken på
förståndsgåfvor eller utseende, om jag undantar er
alltför mörka skäggbotten, ert sträfva svarta hår
och kanske äfven er mage, som är för trind för en
så liten figur. Eljest har ert öga, då ni är rätt
mornad förstås, en viss pigghet, som jag tycker om,
och er mun ständigt ett drag af en så oförarglig
belåtenhet, att man ej länge kan vara förtörnad på
er, fast ni måste medge, att man stundom kan hafva
giltiga skäl dertill. Jag säger allt detta icke
såsom någon förebråelse; jag har tvärtom hela denna
morgon skrattat hjertligen, så ofta jag sett er på er
vargskinnspels i vrån, der ni kunnat låta väggar och
tak ramla öfver er utan att vakna. Vet ni, här har
jag haft stugan full af folk, medan ni sof. Paavola
var här med hustru och ett par barn och ville åter
förmå mig till att ge honom anstånd med betalningen
till nästa höst."

"Och hvad behagade herr öfversten afgöra dervid,
om jag får fråga?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free