- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
302

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gode öfversten satt under rättegången på sin
vanliga stol i salen och afhörde allt med spänd
uppmärksamhet. När utslaget fallit, blinkade han
förtroligt åt herr Gåsevinge och gaf honom tillika
med handen tecken att nalkas.

"Den saken skall ni hafva tack för," hviskade han
honom i örat, "gif mig nu inlagan mot Paavola."

Herr Gåsevinge hade ingen undflykt. Med så stor
hållning som möjligt framdrog han ur sin ficka de
begärda papperen, till det yttre besörjda med all
sorgfällighet, och gick tillbaka till sin plats
nära dörren, der han sedan, med armarna i kors
öfver bröstet, hufvudet litet nedsänkt mot skuldran
och största menlöshet i min och hållning, afbidade
stormen.

Redan var parten inkallad och inlagan producerad,
då domaren, öppnande dess pompösa skal, fann kärnan
borta. "Reversen saknas ännu," sade han och fäste
sin blick på öfversten.

"Reversen, reversen," upprepade denne och såg på sin
adjutant, skakande missnöjdt på hufvudet.

Herr Gåsevinge tog upp sina papper ur fickan och
låtsade söka. Sin menlösa min förändrade han icke;
men stora svettperlor började framtränga på hans
panna. Efter en stunds sökande lättade han sitt
hjerta och sade med en half suck: "den måste vara
förkommen."

"Är ni då alldeles rasande?" ropade öfversten och
sprang upp; men hejdade sig i samma ögonblick af
respekt för rätten och satte sig åter blodröd af
harm.

Den arme bonden hade märkt förhållandet och sade
efter en stunds tystnad helt enfaldigt: "hvartill
behöfs här papper; nog vet jag utan sådant, att jag
är i skuld hos herr öfversten."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free