- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
303

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Ja," inföll denne genast, "på ett hundrade riksdaler
med upplupet intresse för ett år och tre veckor,
är det icke så?"

"Summan är riktig," sade hans motpart och tog
sig vid örat, och det är väl ett år och mera,
se’n jag fick den till låns, men svårt är för mig,
ädle herr öfverste, att hastigt dra mig till minnes
veckotalet."

"Skrif upp till protokollet," utbrast öfversten, "att
han vidgått skulden. Der hade ni, Gåsevinge, spelt mig
ett vackert spratt, utom den arme mannens enfald."

Vid dessa ord öfvergick hans anlete ifrån vrede till
det groteska, triumferande uttryck af förnöjelse,
som alltid infann sig, så ofta han tyckte sig hafva
gjort någonting utomordentligt väl.

Målet afgjordes utan vidare omständigheter, och
sessionen slöts för middagen.

Vid middagsbordet, der öfversten kort derpå befann
sig på tu man hand med sin medhjelpare, hade han
tillfälle att ostörd uttömma hela floden af sin bittra
vältalighet på denne. Herr Gåsevinge satt emellertid
helt lugn, höjde blott då och då på axlarna som
sjöfogeln under ett hällregn och väntade åter på
solskenet. Detta blef icke heller länge borta.

"Gåsevinge," sade öfversten, sedan han trätt sig till
nöjes, "var det af enfald eller af klokhet den arme
narren, bekände?"

"Af båda delarna, herr öfverste," svarade
denne. "Enfald och klokhet äro hvarandra nära, och jag
menar, att han med skäl kan räkna på misskundsamhet
nu, då han visat sig så redlig."

"Hvad? Vill ni då att jag skall släppa fogeln åter,
se’n jag en gång haft bestyr att fånga den?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:01:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free