- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
311

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då man kom in från landsidan, hade splittrat sönder
grenarne och bräckt stammen vid roten. Ni kan
föreställa eder min ledsnad. Det hade verkligen
någonting ovanligt med sig, detta träd. Så ungt
ännu, och ändå så yppigt! Stammen så rak och hög,
och kronan se’n, – kommer ni i hog, att vi just
anmärkte, hur regelbundet den fyllde sig? Anders
har jag sökt trösta, så godt jag kunnat. Han tycks
sannerligen vara mera bekymrad öfver Rosa än öfver
trädet. Rosa sjelf skämtar ofta med honom öfver hans
lustiga förskräckelse; men den gamle mannen skakar
ännu alltid betänksamt på hufvudet, så ofta det blir
fråga härom. Det är skada, att han utsatt en så lång
tid för sin spådom, ty nu kommer han väl att ända in
på nästa sommar förbli vid sin villfarelse.

Men ännu en ledsamhet. Jag ser snart ingen annan
utväg än att flytta planket, som skiljer min lilla
halfö från den öfriga verlden, längre in mot ösidan
af näset, emedan den stora vägen, som nu löper tätt
förbi det på landsidan, stör mig med sitt dam och
sin ständiga oro. Jag vet icke, men jag tycker,
att de resandes antal ökas år från år. Hvar morgon
är jag tvungen att damma och ansa växterna i trakten
af stakettet och får lof att uppehålla mig på detta
ställe längre än på något annat i trädgården. Ofta
händer det då, att en obekant hejdar hästarne, då han
blir mig varse, och begär att få stiga in och bese
mina anläggningar; och ehuru jag gerna unnar hvar och
en det ringa nöje, han kan hafva af dem, äro mig dock
dessa besök ej sällan olägliga. Detta är likväl icke,
hvad som mest besvärar mig. Långt mera störande är
mig anblicken af några bland mina grannar, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free