- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
317

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig, och sjön speglade jorden och skyn, och skyn som
en spegel återstrålade jordens alla blomsterfärger,
och solen i famnen af sitt ljus omslöt allt detta,
då log du och frågte mig, hvilkendera var vackrare,
jorden eller himmelen? Det var din himmelska och
oskyldiga fråga, mitt barn, och jag mins den än." –
Jag var rörd, och trodde mig hafva träffat Rosas
hjerta; men hon tog min hand och sade lugnt: "de
voro mina ord i sömnen, min far, glöm dem, sedan jag
vaknat."

Ännu en gång bröt jag tystnaden och fortfor: "Icke ord
i sömnen, Rosa, en lofsång var det, sådan som englar
sjunga, ty englars gudstjenst är en glädje öfver
någonting skönt och sant. Då kunde din känsla fatta
skönheten ännu, och sanningen låg klar för dina ögon,
ty den strålade emot dig från Skaparens hela verld,
och jorden var dig så ljuf såsom himmelen. Hvad
äger du nu, i stället för hvad du förlorat och
förskjutit?" –

Men mitt barn svarade mig med den bittra frågan:
"För skönheten af en fallen jord och för sanningen
af ett förgängligt grus?" –

"För friden i din själ," fortfor jag utan häftighet,
"för oskulden i ditt hjerta och för kärleken till en
mild natur?"

"Sorgen," sade hon, "öfver hvad jag då var, och hoppet
att dock icke blifva förtappad."

"Säg," fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af
en afgud, som din egen tanke fostrat, som förtrampat
blomningen af din ungdom och spöklik visar på din
framtid såsom på en graf; en afgud, som pekar på
den Eviges ljusa verld, hans grönskande jord, hans
milda himmel, på allt, hvad som är heligt och dyrt,
dina egna blomsterlemmar, ditt hjertas frid och din
faders gråa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free