- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
322

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I utgått, i er har jag under natten älskat att se
bilder af menskligheten, denna heliga strålflod från
Gud. Rosa, mitt förvillade barn, klandra ej strålen
derför, att den gått så långt bort från ljuset; ju
klarare den är, desto längre hinner den, och ju längre
den hinner, ett desto klarare ursprung röjer den. Låt
oss stråla här af kärlek och tro, så skall natten
omkring oss blifva dag, låt oss icke bäfvande kasta
oss in i vår källa tillbaka, det är att neka henne
att äga strålar, det är att neka henne att vara ljus.

Den 17 Mars. Första vårdag. Solen återtar sitt
välde. Luften är genomandad af lif, den har vaknat
ur sin dunkla vintersömn, och snart skall jorden
vakna. Rosa har lemnat sitt rum för första gången
sedan länge. Hon har sutit en stund på trappan, hört
sparfven qvittra och sett de tindrande dropparne falla
från taket. Jag såg hennes blick stråla, jag hörde
henne andas med djupa, törstande drag, och jag tror,
att hon en minut sökte Gud äfven i hans morgonglada
verld. O, sjelfva fröjden, som lyfter andras sinne
mot skyn, är för tung för hennes, den minsta dryck ur
naturens helsobägare upplöser hennes väsende. Mattad,
nästan vanmäktig, har hon blifvit återförd på sitt
rum. Huru skall allt detta slutas?

Den 17 April. Blommor redan! Ett glas med sippor står
på Rosas bord. Förunderligt, ju mer hon vissnar sjelf,
desto mer tycks hon åter börja älska friskheten och
lifvet. Är det afskedsstunden, som nalkas och gör
det försmådda dyrbart igen?

Den 25 April. Fjärden är öppen, isen borta. I
solgången syntes en tropp svaner glänsa på den klara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free