Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Akten. Femte Scenen - Första Akten. Sjette Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EUBULOS.
O, att en gren du vore af en annan stam,
En ättling af de gudaburne konungar,
Som öfver mig och mina fäder herrskat förr,
Att rätt jag kunde glädjas, när jag ser dig stå
Så stolt, så stark, så högrest för mitt öga här,
Och ser, hur i din unga själ hvar herrskardygd,
Rättvisa, mildhet, mensklighet re’n fullväxt bor.
Dock, fast jag önskar åt en annan hand än din
Mitt hemlands kungaspira, vet jag skatta högt
Ditt ädelmod och gläds att tacka dig derför.
Ack, ej på länge unnades den fröjd åt mig,
Att här för någon dödlig känna tacksamhet.
LEONTES.
Eubulos, re’n tillförne var ditt sinnelag
Mig välbekant. Att mot min fader och mot mig
Du hyste hat, jag kände detta lika visst,
Som att din tro mot Ajas’ ätt orubblig var.
För sådant, vet det, gäldar jag dock icke hat
Åt dig tillbaka. Nej, din trohet vördar jag
Och ber, att Zeus, om spiran unnas mig en gång,
Må unna mig ett folk också, som liknar dig.
Men efter nyss du lofvat mig, om kärlek ej,
Dock tacksamhet, så visa den och följ det råd,
Jag ger dig så för eget bästa, som för ditt:
Var ej beständigt färdig att med bittra ord
Min faders välde klandra. Ej så afundsvärd,
Som du kanhända menar, är dock herrskarns lott,
Och bland hans sorger trifs ej alltid mildheten.
Så blir det lätt för falska vänners hviskningar
Att i hans sinne blåsa vredens flammor opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
