Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Akten. Åttonde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur ledet fram. Kamrater, skåden Ajas’ son!
Så ropte han; och gossen satt i samma stund
På kämpens starka armar lyftad högt mot skyn.
Då hördes tusen rösters jubelrop: hitåt!
Plitat, till oss med honom! Så från man till man
Sågs han i höjden sväfva ofvan hjelmarne,
Tills bäfvande jag honom ändtligt återfick.
Emellertid blef detta för Atriderne
En sporre blott att hastigare föra ut
Det dåd, som kanske länge re’n de öfverlagt.
Ty samma natt bröt in i tältet, der jag låg,
En svärm af deras trogna, som med dolkars hot
Mig tvang att ljudlöst följa.
LEONTES.
Till Atriden, säg?
TEKMESSA.
Nej, till ett skepp, vid stranden färdigt, der om bord
Vi stego, seglande i långa dagar se’n
På hafvets vida slätter, hvart, vi visste ej.
Omsider nåddes målet, jag blef förd i land;
Men hvilket land! Hör yngling, hör: en ödslig ö,
Foboina nämnd, der spår ej sågs af menskofot,
Ej rök steg upp, men värnande en sparsam skörd
Af vilda frukter, ogästvänlig, hamnlös, kal,
En skyhög klippstrand skrämde fjerran seglaren.
Der blef vårt hemvist.
LEONTES.
Höge gudar, fanns hos män,
Af hvilkas ära verlden återljuder nu,
Så mycken grymhet, sådan brist på ädelmod?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>