Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Akten. Åttonde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårt öra nådde, dubbelt säll på klippans rand,
Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä
Och bad om räddning för mig sjelf och för min son.
Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen
På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn,
Att mig emotta; – då, i detta ögonblick,
Då stöttes våldsamt skeppet af dess styrman ut
Och flöt från stranden. O, jag såg Eurysakes
Förgäfves rasa, öfvermannad, rasade
Förgäfves sjelf med böner och med klagorop
Bestormande än gudars nåd, än menniskors.
Snart var det enda föremål, som fäste än
Min blick, ett snöhvitt segel blott vid himlens rand.
När äfven det försvunnit, sjönk jag dignande
Mot klippans barm i sanslös dvala, glömsk af allt.
Hur länge så jag dröjde, om en stund, en dag,
Kanhända flere, vet jag ej. När slutligt dock
Min själ blef klar, och min besinning återkom,
Då var i tårar slocknadt mina ögons ljus,
Och på mitt anrop svarte bergets echo blott.
LEONTES.
Af hvilken gudom frälstes du ur sådan nöd?
TEKMESSA.
Förr’n köld och hunger släckt mitt glädjelösa lif,
Bjöds räddning af fajaker, som besökte ön.
LEONTES.
Förunderligt! I nödens stund just kommo de,
Dit ingen kommit under nio år förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
