Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Akten. Åttonde Scenen - Första Akten. Nionde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I lifvet än Eurysakes, välan, var glad,
Var lycklig du och lemna sorgerna åt mig.
Nu gå! Ett åskmoln stiger opp vid hafvets rand:
En storm är nära.
TEKMESSA.
Gosse, skyndom åter hem!
Nionde Scenen.
LEONTES
(allena).
LEONTES.
Hon går. Bör hon med ömkan eller afund ses?
Det är en fråga, sällsam nog kanske af den,
Som hört, hvad hon har lidit. Dock, jag frågar så.
Hon tömt sitt mått af sorger; Ödet äger ej
För henne olyckspilar i sitt koger mer;
Hon bottnen nått af lifvets bitterhet och kan
Ej sjunka mer, blott höjas. Jag – nåväl, hvarför
I förtid ängslas? Än är ej Eurysakes
På Salamis och kommer väl ej nå’nsin hit,
Om verkligt i Atridens våld han råkat har.
Dock bäfvar jag och känner, hur mitt blod blir stelt
Vid tanken blott att se min faders herrskarrätt
I strid med hans och välja mellan pligt och pligt.
O du, hvars helga altar jag så mången gång
Mitt offer bringat, Dike! Tag den gärd ock nu,
Jag helgar dig på denna strand, hvars höga fjäll,
Som dina lagar fasta, trotsa storm och våg.
Allt, allt kan svigta, gäcka, rubbas, vexla om,
Men evigt oföränderligt det rätta är.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
