Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Tredje Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEIOKRITOS.
Hvad vill du, hvad begär du? Skall jag kasta bort
Den scepter, hvars besittning varit mig så dyr,
Att allt, hvad styrkan i min arm, min tankes kraft
Förmått att åstadkomma, sjelfva lyckan af
En lefnad utan sorger jag betalt för den?
Skall jag bland hopen kasta den, att gripas af
Den första hand, som sträcks deråt, att lyda se’n,
Der jag befalla kunnat? Vore detta klokt?
LEONTES.
Ej så, ett ondt är sceptern ej, Zeus sjelf bär sin
Och hyllas äfven derför främst bland gudarne.
Med vakor, vedermödor gäldas ej för dyrt
Den sköna lott, att vara folkens värn och stöd
Och länders glädje. Endast offret af, hvad rätt
För gudar är och menskor, kallar jag för stort,
Om ock det för allfaders egen spira gafs.
Behåll då din, om du den så behålla kan,
Att du ej nödgas rubba Dikes helga bud;
Om ej, så sky den, som en giftig orm du skyr.
Låt makten fara, högheten gå opp i rök,
Och rädda, hvad som mer än kungavälde är,
En fläckfri lefnads ära och en skuldlös själ.
LEIOKRITOS.
Lätt är för den, som inga högre syften har,
Att akta andras minsta rätt; åskådarn lik
Vid rännarbanan utanför en sådan står
Och vet att hofsamt väja allt, hvad grannen stör.
Men den, som vill det stora, den, som ljungat ut
Med fyrspannsvagnen bland de täflande och vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
