Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Nionde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n bröt hon från den vigda lagerns gren ett blad
Och åt det, för att motta gudens ande, sist
Hon på hans trefot öfver hålan satte sig.
Snart rörd af ångan, som ur djupet steg, hon sågs
I darrning bringas, läppen skälfde, hvarje strå
I hennes lockar reste sig, och skräckfull, vild
Den helga yrseln svindlade i hennes blick.
Det var, som om ur jordens tysta innersta
En framtid med dess fröjder, fasor, dygder, brott
I dagen stigit och prestinnan genomträngt.
Omsider tog hon skälfvande till ord: "Din kung
Vill spana ut sitt öde, frågar mig derom;
Så se och lär och vet och känn och hör och döm:
Trygg herrskarn är på Salamis, så länge än
Leontes icke fallit för sin faders svärd."
LEIOKRITOS.
Så, säger du, så lydde Delphoi-gudens svar?
MEDON.
Af hans prestinna gafs det med de ord, du hört.
LEIOKRITOS.
Katt sade, Adamastor, du, att lyckosam
Er sändning var, och glädjefullt det blir för mig
Att med en kunglig gåfva vedergälla er.
Dock nu en pligt mig trycker främst. På hafvet nyss
Invid vår ö, så har man sagt, ett skepp förgåtts;
Hjelp kräfves, räddas måste allt, hvad räddas kan.
Till stranden skynden under Xuthos-bergets fot
Med min befallning. Bjuden folket lägga ut
Med alla båtar, bedjen, manen, tvingen dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
