Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Elfte Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEIOKRITOS.
Ditt tal är fåvitskt, gamle, jag förstår dig ej.
Du brister ut i klagan, ropar ve, b ve
För hvarje glad förändring, jag bebådar dig.
Säg, är det väl en ofärd, jag dig hotar med?
Är det ett ondt att, länge fattig, blifva rik,
Att, se’n förtryckt man varit, få sin konungs hägn
Och se, hvad kärt man skattar, blomstra upp i fröjd?
Hvad, eller tror kanhända du, att svek blott bor
I mina stolta löften, att din värnlöshet
Jag gäcka vill med falska förespeglingar?
Vid Zeus, ej föddes jag att söka glädje i
Den svages förödmjukelse. Om hård förut
Jag synts dig, var jag sådan ej af lust, men tvång.
Förstå mig blott.
EUBULOS.
För mycket re’n jag dig förstått.
Just att du menat verkligt, hvad du talat nu,
Det gör min sorg, det pressar mina verop fram,
Det visar, konung, att du icke fruktar mer.
LEIOKRITOS.
Missunnar du mig lyckan då att vara trygg?
I slutna gåtor älskar du att gömma dig.
EUBULOS.
Så hör en fråga, som för dig dem öppna skall:
Fins han ej mer, Eurysakes, är allt förbi?
LEIOKRITOS.
Han fins ej, derför byt för hoppet ankargrund,
Ty fåfängt fäste söker du hos Ajas’ son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
