Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Elfte Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EUBULOS.
O nidingsdåd, o skändlighet, skall gudars straff
Ej en gång krossa dessa lömska mördare
Af allt, hvad ädlast mina fäders land har födt?
Fins ingen makt, som länkar blinda ödens gång?
Jag lefver, jag, och Telamon är död, och död
Är Ajas äfven, fallen är Eurysakes.
Jag, jag den arme, krälar än i dagens ljus,
Och dessa gömmer natten! Ha, du löfte nyss
Min välfärd främja, gör det, drag ditt svärd och stöt
Det djupt i detta hjerta. Denna gerning blir
Den enda gunst, för hvilken jag vill tacka dig.
Hvad skall jag lefva för att se dig herrska här,
Och höra om Atridens seger ryktets röst,
När ingen kärlek gör mig ögonblicket ljuft,
Och ingen framtid mer mig lofvar hämndens fröjd?
Nej, töm mitt blod för dina fötter! Kunde det,
Lik Nessos’ etter, stänka allt sitt hat på dig
Och dig förbränna!
LEIOKRITOS.
Du är bitter, gamle man;
Men sorgen sjelf är bitter, den förbittrar lätt.
Om rättvist eller orättvist du hatar mig,
Det dömme Zeus, mig tillhör att förlåta blott.
Ty alltför litet vore jag min lycka värd,
Om jag ej kände, att dess bästa gåfva är
Den, att jag nu fördraga får, får vara mild.
Du hatar mig, må vara. Mer än fjällets is,
Af vintern ammad, varar hatet evigt ej:
Det smälter opp, när godhet, vårens värme lik,
Ej tröttnar att deröfver hvila dag från dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
