Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Akten. Femte Scenen - Femte Akten. Sjette Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den blir min glädje, låt mig ostörd äga den.
Men efter ödet vänligt unnat mig en vän,
Att anförtro min enda afskedshelsning åt,
Så tag den nu och för den till Leiokritos.
Säg honom, att den sista suck, Leontes drog,
Var egnad honom för hans faderskärleks skull.
Det skall den gamle trösta, ty jag känner djupt,
Att han behöfver tröstas, då han hör mitt fall.
Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast
På vår förening åter, när i Hades’ natt
Ej kungamantelns skimmer bländar mer hans syn;
Ty här var det ej hat, men pligt, som skilde oss.
Men stridens svallvåg brusar hit. Min sista kraft,
Räck till att än den mota!
(Stiger svigtande upp och ställer sig stridsfärdig.)
Sjette Scenen.
DE FÖRRE. LEIOKRITOS
(häftigt framrusande).
LEIORITOS.
Ha, en lycklig syn!
Har jag dig slutligt funnit, folkförledare?
(Hugger ned Leontes.)
Tag detta för min spira, som din fräcka hand
Har velat från mig rycka. Se, så slute städs
Hvar oförvägen störare af landets fred.
TEKMESSA.
Ve, trefalt, fyrfalt, ljude ve och klagan här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
