Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Akten. Sjette Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKMESSA.
Nej, om din sorg kan mildras af ett trösteord,
Så hör det: in i döden än han höll dig kär.
LEIOKRITOS.
Hvem gaf dig denna visshet?
TEKMESSA.
Han, hans sista suck,
Hans sista helsning egnad dig, just när du kom.
LEIOKRITOS.
O, dyra barnahjerta, fick du sådan lön?
Dock, fast din kärlek öker tusenfalt min skuld,
Är den min tröst tillika. Så, Leontes, har
Af dig i döden som i lifvet jag mitt allt.
O, att likväl jag kunnat mindre älska dig
Och mera följt din maning, när så mången gång
För maktens falska skimmer du mig varnade!
Men höll jag väl for min skull kungaspiran kär?
Nej, blott för din; att kunna ge den dig i arf
Betryggad, vördad, fruktad, derför stridde jag
Mot dig, mot gudar, menskor, ja, emot mig sjelf.
Och nu, du mina drömmars kung på Salamis,
Sof utan kungakrona, men dess sorger fri;
Sof i de höga gudars hägn, hvars rätter du
På jorden hägnat! Jag får icke somna så.
Dock må jag tömma utan klagan denna kalk,
I visshet att den räckts mig af de himmelska,
För att ock jag bevittna skulle deras makt.
Ja, rördt af deras vilja blir det svåra lätt,
Och möjligt hvad omöjligt synts, det vittnar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
