- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
8

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af hennes förmåga i dess högsta flygt och älskvärdaste
stämning. Visserligen är löjet, äfven det bitande,
rent qvinligt, men det beundras mer än älskas,
hos hvem helst det finnes, om det ensamt är det
rådande. Röjer sig åter derjemte en inre godhet, full
af glädje och lefnadslust, så förhöjes blott denna
godhets intresse genom det satiriska, medan detta
försonas och förklaras af det blidare lynnet. Sålunda
få fru Lenngrens satirer sin mest intagande betydelse
genom den omedelbara öfverensstämmelse, i hvilken
de stå till hennes mildare kompositioner. Man skulle
kanske icke så klart se och igenkänna den oskyldiga
ande, som gömmer sig i de förra; om man ej i de
senare fått göra dess närmaste bekantskap.

De mest tjusande af hennes stycken gå idyllen
nära; ett och annat är en verklig idyll. Då hon
i sina satirer låter svagheten i menniskonaturen
framstå såsom svaghet med dess ömkliga, löjliga,
ibland brottsliga resultater, så målar hon åter
i sina idylliska stycken en svaghet, som genom
sin inneboende treflighet, frid och oskuld är
idealisk. Man tycker sig å ena sidan genomse och
mäta delssa bilders alla små önskningar, hela deras
lif, och följaktligen stå högt öfver dem; men de äro
tillika så skönt adlade, också i det obetydliga, att
man å den andra måste tveka, om ett intressantare
uttryck af ren mensklighet, än det de visa, kan
finnas. Författarinnan tyckes liksom skämta öfver
deras böjelser, deras bestyr; men detta skämt förgudar
dem tillika. <spärr>Den glada festen</spärr>, ett stycke, som utgör,
så att säga, en andenyckel till alla de öfriga, till
fru Lenngrens hela författarelif, visar klarast,
hvad vi med det nyss anförda menat. Af dylik art,
ehuru mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 18:18:22 2006 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/6/0012.html

Valid HTML 4.0!