Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Samlade dikter af Euphrosyne, första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess inre ton och så slapp den lifsfläkt, som genomgår
den samma. Öfverallt ser man blott reflexion; den
åskådningslika uppfattningen af lifvet och naturen,
hvars uttryck alltid blifva lika mångfaldiga som de
åskådande individerne, träffar man ingenstädes. (Jag
talar här om den gustavianska skolan). Likasom
rubriken läses främst vid hvarje stycke, så tänktes
den äfven främst af skalderna då; utförandet var
en analytisk utläggning af de föreställningar, som
lågo under rubrikens begrepp; det var lyckadt och
ansågs för poesi, om det med ett vårdadt språk och med
ljudet af en metrisk diktion först uttömde sitt ämne,
för det andra gjorde det med en antitetisk uddighet,
rationel didaktik och historiska exempel. Hit höra
dessa ändlösa visor om tålamodet, religionens tröst,
dygden, en stadig man, ett odödligt namn m. m.,
som i oändlighet växte öfver den svenska parnassen
och skulle bilda dess lyriska blomstergård. Likasom
kraften, friheten och fosterlandskänslan nu utgöra
våra författares utnötta tema, så visste man då för
tiden af dygden, sinnesstyrkan och redbarheten. Det
är beklagligt att se dessa heliga lifspotenser hänga
såsom skyltar öfver ett kallt rimmeri, som med tomma
begreppsformler vågar bjuda till att framtrolla
deras väsenden. Det fanns en skald under den redbara
dygdeperioden i Sveriges vitterhet, Franzén, som
besjöng dygden lika flitigt som någon annan, men med
den stora skilnad, att den ej syntes såsom rubrik i
hans sånger, utan lefde der i sina elementer: oskuld,
kärlek och glädje. Med ett ord, man förbisåg den
sanning, att ur begreppet ingen idé kan framspringa,
så vida begreppet till sin natur är ändligt, men
idéen oändlig, och att en poesi; som icke är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
