Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Samlade dikter af Euphrosyne, första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drag, så finner det med förtjusning, att ju djupare
det tränger, dess mer ligger ovilkorligheten af äfven
de minsta nyanser i uttryck och handlingssätt klar och
bestyrkt för dess ögon. Förståndet står till sådana
konststycken i samma förhållande som till myten. Det
ser i dem ett blott för det ogrumlade medvetandet
fullt genomskådligt djup af sanning och skönhet,
men finner derjemte, att spekulationen, så vidt den
mäktar göra eröfringar deri, träffar endast lagar
och nödvändighet.
Till denna inre ofullkomlighet i den gamla skolans
alster kom ännu en annan, på sätt och vis yttre.
Nästan alla hade de uppträdt i poesiens styfkjortel, den
breda, enformiga och stela alexandrinen. Om något
versslag i verlden är oskickligt att smyga sig efter
och uttrycka tankens modifikationer, så är det detta.
Glädje och sorg, hastighet och hvila, styrka och vekhet,
allt antager i dess former samma ton. Den olyckliga
pausen i dess midt är ett oöfverspringligt hinder för all
ledighet och afdelar versen i två fullkomligt likformiga
delar, på hvilkas alla taktfötter den fortplantar sitt
starkt bestämda ljudfall: "Ur templets gråa torn :
hör midnatts-klockans slag." Här seglar gehöret öfver
versen alldeles som en julle, hvilken för hvarje våg
stöter mot grund och midt i farten stöter hårdast
och sitter längst fast. Den antika jamben, som liknar
alexandrinen i allt utom i den reguliera takthvilan,
hvilken ojemförlig ledighet har ej den deremot?
"När allt den svaga menskan tyckes öfverge,
Står hoppet, hoppet ensamt qvar och sviker ej;
Fast glädtigt sjelf med sorgen det förtrognast är.
Hvad om dess gyllne drömmar gäcka? Hvarje dröm,
Som svek, försonas mildt utaf en ny igen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
