- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
106

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törnrosens bok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och som varseblifves, men som flyr för all
omfamning, och som förstör den, som vill äga,
icke blott beundra.

Bland detaljer af sällsynt sinnrikhet och sanning
må man nämna den hastiga, men hemska teckningen af
Gustaf den tredjes möte med Ankarström, då konungen,
utkommen från den bekanta sierskan, mamsell Arwidson,
ser sin mördare med ostörd fart, i rak linea afskära
gatan och bäfvar för den röda fliken af hans kappa,
som fladdrar upp under gången. Vidare må man ej förgäta
att nämna maskeraden, de sammansvurnas möte der och
framför allt konungen, för hvars öga midt i hvimlet
och glädjen det röda ännu står, då han blundar, såsom
han sjelf säger åt Essen, och hvars dystra aning
väfver sig in i de legeraste af hans halft franska,
halft svenska yttranden. Knappast lär man kunna
föreställa sig en trognare teckning i få drag, än den
som här ges af den gode, nedlåtande, men från karakterens
och majestätets allvar så lätt ledde konungen. Redan
hans första ord återspegla något af både honom sjelf och
tillfället. "Voilà Essen – une Comedienne de la plus
parfaite ironie, d’une svelte divine. – – Mademoiselle
Stading kallar jag ett intet mot denna figur." Och straxt
derpå: "Såg du, Essen, der glimmade längst fram något rödt;
par Dieu, en af den fiera flickans strumpor. En silf
för Bellmans eller Kellgrens pensel – hvilkendera
afgöra vi ej – men hon är finare, luftigare, mera
graciös än sjelfva Lydia – och fullt ut så jordisk
som Ulla Winblad." Och från detta vanskliga intresse
för en skön aktris lyfter sig konungen omedelbart
åter till de älskvärda uttrycken af hans milda,
kungliga sinne: "Mitt goda folk roar sig, kom Essen,
jag vill gå ned. Folkets glädje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free