- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
109

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken af Franzén, femte bandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var lättare att anslås och, lifligare att knyta
band af tillgifvenhet och kärlek. Emellertid har
mången gång ännu i min ålderdom det fall inträffat,
att jag vid läsningen eller åhörandet af någon af
dessa sånger tyckt mig för första gången göra dess
verkliga bekantskap, ehuru jag hundra gånger förut
hört och sett den samma med förtjusning. Jag har
i anledning deraf ofta inom mig yrkat en sats, som
utan tvifvel skall synas mången besynnerlig, men som
dock ständigt förekommit mig klar och verklig, den
nemligen, att Franzén af alla svenska skalder är den,
som man har svårast att rätt utgrunda, rätt lära sig
känna. Hans bekantskap kan derför i mitt tycke vara
gammal och dock med hvarje gång, man läser honom,
förefalla ny. – Min herre, tror ni att jag menar,
att han är inbunden, mörk, höglärd? Mina barnabarn
sjunga honom, kunna honom. Ett barn, min herre,
fattar hans uttryck, smekes af deras milda välljud,
fägnas af de enkla bilderna, med ett ord, förstår
honom i en viss mening; men att rätt genomskåda den
himmelska oskuld och renhet, som ligger så på ytan
som i djupet af hans sånger, dertill fordras jemte
ett barns oförderfvade själ en lång lefnads samlade
vishet, en erfarenhet, som pröfvat äfven det bländande
i lifvet, och en känsla, som från det öfverspända
och affekterade med fördubblad kärlek återgått till
den evigt lugna, friska och glada naturen. Jag vet
icke, men med mängden af andra poemer, dem jag läst,
synes mig förhållandet hafva varit sådant, att jag
antingen icke förstått dem alls, eller också förstått
dem alla på en gång helt och hållet, så att de sedan
hvarken blifvit mig klarare eller kärare, ehuru jag
ofta kunnat helsa på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free