- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
124

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramido Marinesco

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjusning ned för sin fars "Majorca-flicka," den sköna
färgskapelse, som han tycker sig kunna älska utan
brott, utan fara att förstöras, – då han kastar sig
ned för henne, kysser fållen af hennes klädning och
insuper döden af det gift, som det "roat" hans far
att äfven här blanda in i sina färgers ljufhet:

        "Så jag målar, donna Bianca,
        Ty så roar mig att måla."

Jag tycker sålunda, att det är skönt och konseqvent,
att härjningen af en förstörare, som framgått, visas
först, och att förstöraren sjelf framställes sedan,
blickande tillbaka på sitt verk, besannande dess
oväsendtlighet, dess fördömmelse, och lösryckande sig
med smärta och salighet från det ljufva gift, hvarmed
han förpestat sin bana, från sitt svallande blod, sin
yra, sin sinliga fröjd och sitt sjelfviska hjerta.

Detta i afseende å den allmänna uppställningen
af denna dikt. Nu en blick på delarne för sig
tagna, men dock ännu tagna blott i hela massor. Vi
dröja vid de fyra scenerna mellan Ramido och
hans älskarinnor. Jag sade dem vara rika på
individuel skiftning; men så lätt det är att känna
och se detta, så svårt är det att i ord angifva
differenserna. Skall du le, om jag tar min tillflykt
till ett slags mystisk lek med bilder och försöker
att i dunkla skuggdrag teckna föreställningarna i
min själ? Hvad är då Estella? Qvinnans qvinlighet,
den uppoffrande, sucklika, som äger intet, eller
äger blott, hvad den låter en annan äga, den genom
sin vapenlöshet segrande, den genom sitt offer af
allt allsmäktiga. Och Ximena? Qvinnan som person,
redan form, redan något i sig sjelf, ehuru blott
bildlik och fordrande att kallas till lif af en annan,
skönheten i sin sjelf-fullhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free