Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om methoden att uppläsa bunden stil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord om methoden att uppläsa bunden stil.
(1833.)
Det är ganska vanligt, att man hör vers deklameras
så, att allt markerande af den enskilda versens
isolerade och sjelf bestående natur åsidosättes. Man
rättar sig nemligen uteslutande efter tankens
genom interpunkteringen antydda modifikationer,
pauserar vid punkterna och proportionelt vid de
mindre skiljetecknen, och kommer sålunda ofta ur en
vers in i en annan, utan att den redan fullkomnade
blir såsom sådan för örat angifven. Detta sätt att
deklamera är utan allt tvifvel oriktigt, så vida det
ensidigt afser tankegången i ett skaldestycke allena
och icke tillika harmonin.
Gehöret kan visserligen likasom tanken behålla i
minnet en fordran af något, som bör följa, och som
dröjer; men båda förbryllas de lätt af ett öfverskott,
som påtrugas dem. Om man derför med gehör för
versens harmoniska princip hör någon, som deklamerar,
utan att med en pauserande modifikation i rösten ge
tillkänna, när versen fyllt sitt mått, så erfar ens
öra samma obehagliga oreda som ens tanke, när någon
fortsätter en mening likasom förbi dess punkt. Det är
således en klar sak, att, om samma mening löper genom
flere verser, tanken, som utan oreda kan vänta ett
påföljande, alldeles icke fordrar en så uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
