Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser / Projekt till en poetisk förening (1870) Author: Johan Ludvig Runeberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Projekt till en poetisk förening.

(1832.)

I betraktande af det utmärkta bifall, hvarmed ett konstälskande publikum behagat möta de under den berömde Homers inseende af en mängd grekiske skalder af rang gemensamt utförda stora episka dikterna Iliaden och Odyseen, och uppmuntrad af den lysande framgång de nyare franska vaudeville-fabrikerna i utvidgad skala, i synnerhet firman Scribe & comp. haft genom föreningen af flere medarbetare, eller, att tala mera fabriksmässigt, genom använda maschinerier af flere oxars kraft, vågar jag i denna tid af nykterhets-, måttlighets- och kalender-föreningar föreslå en:

     STOR POETISK FÖRENING

för författandet af en epopé i 24 sånger, hvartill vördsamligen inbjudas alla nordens mäktiga skalder, små och stora, män, qvinnor och barn.

Nordiskt är vårt tidehvarf, nordiske vi sjelfve; hvad skulle väl vårt ämne bli annat än nordiskt? Eller brister oss en hjelte? Lefver han icke ännu i all sin anborna ära, den mångbeprisade, den herrlige, den af en fåvitsk pygmé-flock till nattmössa och tevatten dömde, gamle invaliden Nordens kraft? Sången, denna hjeltars lön och stora själars offer, låtom oss tömma den

156

stark och flödande ur friska hjertan, försokom att göra den värdig vårt ämne, en hjelte, mot hvilken grekens Achilles är en skugga, hans Ulysses försvinner.

Det har kostat mig möda (fritt, som nordbons vana är, må jag bekänna det) att finna en passande titel för verket. Med den, jag valt, hoppas jag mina blifvande medarbetare skola vara nöjda: Nordens kraft, epopé i 24 sånger, af Söner i Örnskog: se der, hvad arbetet borde kallas. Den sköna, mäktiga bilden: Söner i Örnskog är icke min; den är lånad ur Svensk Bibliografi för detta år, hvarest den storsinnade boktiteln förekommer bland andra: Ungdoms Rimfrost af Sonen i Örnskog.

Och nu till en närmare specifikation af sångernas innehåll. Förmätet torde det icke anses, att för enhetens och planens skull jag ger utkastet till det hela. Måtte dock hvar och en särskildt, hvad detaljerna angår, i fullt mått begagna den frihet, skalden äger och alltid ägt, att skrifva, hur han vill.

1 sången: Nordens kraft talar om forna tider.

2 sången: Nordens kraft ryster på sig.

3 sången: Nordens kraft diktar en sonnett.

4 sången: Nordens kraft upphöjer Bolivar.

5 sången: Nordens kraft sjunger om fosterlandskänslan.

6 sången: Nordens kraft smäller en fluga.

7 sången: Nordens kraft beundrar Victor Hugo.

8 sången: Nordens kraft går in i nykterhetsföreningen.

9 sången: Nordens kraft slår arrack i tevattnet.

10 sången: Nordens kraft sätter hatten på en sned.

11 sången: Nordens kraft berömmer sig sjelf.

157

12 sången: Nordens kraft politiserar.

13 sången: Nordens kraft funderar på flyttningen af Napoleons stoft.

14 sången: Nordens kraft dricker brorskål med en Örn.

15 sången: Nordens kraft anfäktar Stockholmsposten.

16 sången: Nordens kraft kämpar med Nordanvinden.

17 sången: Nordens kraft har förkylt sig.

18 sången: Nordens kraft ger ut en poetisk kalender.

19 sången: Nordens kraft simmar i Göta kanal.

20 sången: Nordens kraft håller tal till poeterna.

21 sången: Nordens kraft drömmer om koleran.

22 sången: Nordens kraft sitter i karantän.

23 sången: Nordens kraft tar afsked.

24 sången: Nordens kraft hvilar på sina lagrar.

Sådan vore då den första uppränningen till detta gigantiska epos. Jag har sökt ge det samma, så vidt min förmåga medgifvit, en början, en midt och ett slut, hvilka partier, som Heimdall säger, all skönhet äger och måste äga; att göra vidare, vore att intränga i mina medarbetares rättigheter, vore att kringskära den frihet, som för skalden, för den nordiske skalden, är allt.

All dikt är, som namnet säger, en osanning, och då man en gång ger sig att ljuga, så må man ljuga, så att det kännes; derför, mina bröder i Apollo, dikten ihop både himmel och jord, allenast gören det med kraft. Hvar och en må efter eget val taga till bearbetande den ena eller andra af sångerna. Skulle flere

158

profstycken öfver samma ämne inkomma, så utväljes det bästa; den lejonmärg, som till äfventyrs kunde uppsamlas ur de Öfriga, kan och skall på behöriga ställen blifva insmord.

För att ge ett ungefärligt begrepp om mina åsigter, hvad utförandet i detalj af hvarje sångs ämne beträffar, vill jag här utförligare behandla någon af dem, till exempel 6:te sången; Nordens kraft smäller en fluga.

Nordens kraft läser Hernani. Hans hår reser sig, hans ögon rulla. Boken darrar af hans kraft. En vidunderlig sång höres. Han bäfvar för detta förebud. Snart märker han en surrande fluga. Flugan beskrifves. Hon hotar att sätta sig på hans näsa. Han afvisar henne med eftertryck. Hon förnyar anfallet. Hans läsning afbrytes. Oden låter sammankalla ett råd af gudar i Vallhall. Inhemtar Brages utlåtande, om Victor Hugo är en kraftskald. Brage bestyrker detta. Oden andrager, hvilken skada det är, att Nordens kraft skall hindras i njutningen af en så närande själaspis. Hermod nedsänkes att intala honom stridslust och förebåda seger. Nordens kraft har ej lämpligare vapen än sitt svärd. Hermod skaffar honom Thors hammare. Han väpnar sig. Segern är en stund oviss. Oden sänder ett järtecken att förskräcka flugan. Hon tar sin tillflykt till en vägg och sätter sig. Nordens kraft förföljer henne med lejonmod. Flugan faller för ett slag af hammaren, och hjelten sjunger en herrlig segersång.

Sålunda kunde denna sång behandlas. Med lätthet skall den inspirerade skalden kunna ge färg och lif åt de här blott dödt framkastade dragen. Öfverflödigt

159

vore det utan tvifvel att anföra flere exempel. Geniet kokar bouillon på en trädsticka.

Men versmåttet? Skall det vara det samma genom hela arbetet? Hvilket band på snillets flygt vore icke ett sådant stadgande! Jag kände en skald, som hade skrifvit ett stycke till sin älskarinna. Början var i jamber; men de två sista stroferna ilade öfver till daktyler. Jag frågade honom om orsaken dertill. "Min extas," var svaret. Han råkade således mot slutet i extas, och två fötter passade för honom ej mer, han måste begagna tre. Ja, jag vågar påstå, att skalden ofta vore mycket mer sig sjelf, om han brukade fyra. Hvem ville låta Thors viggar rida på spondéer eller jamber? Hafva icke de en sådan brådska, att daktylen knappast hinner trafva så qvickt, som de fordra? Derför må versmåttet följa skalden, men ej skalden versmåttet; och så hafva alla våra bättre författare tänkt.

Många bidrag har man redan haft lyckan att få emottaga. Till undvikande af kollision må de hufvudsakligaste omnämnas:

Hela sången till fosterlandskänslan är i det närmaste fulländad.

Tio à tolf skalder af sann åder hafva anmält sig villiga att sjunga om Örnen.

Likaså många hafva erbjudit sig att förse verket med apostrofer till ekar och andra hårda trädslag.

     Äfvenledes
     Äro ock alla
     Verser af detta
     Versslag redan
     Abonnerade.

160

Och må det till slut tillåtas mig, att såsom profstycke anföra ett fragment af sextonde sången.

Nordens kraft kämpar med nordanvinden.

Emellertid ur sömnens dvala väckt,
På ejder-dun i svällande paulunen
Satt Nordens Kraft ännu och uppslog lugn
Sitt öga mot en hjeltedag igen.
Af vunna strider, som hans strider många,
En rad i drömmen gått förbi hans öga,
Och hjeltedjerf från bordet vid sin säng
Han tog en spegel, att sitt mod betrakta.
Han tog, han såg, han satt och talte detta:
O jättebröst, som nordens fjällar högt,
Och såsom dessa fyldt af jernförtjusning,
Hur mången seger har ej kopparklädd
Ur dina djupa schakter sprungit redan,
Hur mången väntar ej att springa än!
Det är så kraftigt, men så kallt i norden,
Och luften käns af segerfanor sval [1];
Jag måste stoppa täcket bättre om mig.
Se så! -- O skuldra, fast som en granit,
Som tallens arm med örnens näste ofvan!
Från Frejas mun är löjet kring min mun,
Af Balder glansen på min höjda näsa,
Af Thor är ögat och af Oden pannan,
Och hårets rikdom som en flod af gull
Från hjessan fölle, vore det ej saxadt.
Så mod och fromhet i mitt väsen blandas,
De skiljas ej, de äro ett och samma,

161

Som lejonet är får och fåret lejon.
Och derföre när krigets åska gnyr,
Och striden kring ett blodigt slagfält stormar,
Då är jag from, då blir mitt mod en fromhet;
Men sitter friden lugn med gyllne ax
I kransar knutna kring dess lätta spira,
Då har jag mod, då blir min fromhet mod,
Som lejonet blir får och fåret lejon. --
Så talte kämpen, sträckte sina armar
Mot taket upp och tömde gudalik
Sitt öfvermått af kraft uti en gäspning;
När dörren öppnades, och skön som Freja,
Med kinden röd och ögat himmelsblått,
En nordisk mö steg in och bar en skål,
Med Mockas nektar fylld, i liljehanden.
Och kämpen drack på fadrens vis derur
En bräddad skål för nordens gamla ära;
Men så till honom talte tjenarinnan:
"O, om ditt lif är kärt, om någon gång
Den saft, som brusar genom dina ådror,
Har lifvets sötma i ditt hjerta tömt,
Så lemna ej din säng af jern i dag,
Och stick ej hjeltenäsan utom dörren!
Se, hög, med himlens stjernor i sitt hår,
Och drifvans hvita stjernor på sin skuldra,
Går nordanvinden stormande der ute
Och ropar Nordens kraft till kamp i dag.
Jag jätten såg; en fläkt utaf hans ande
Slog vårens rosor bort ifrån min kind.
Jag hörde honom; och en vinter flög
Med hvarje ord, han sade, till mitt hjerta.
Säg Nordens kraft, så röt han, att han kan

162

I dag min styrka och sin egen pröfva. --
Om sjufalt skinnbeklädt ditt pansar vore
Så gå ej ut." --
           Med höfviskt lugna ord,
Som hjeltens egna, svarar gamle Kraft;
"Du vet, Auka Thor min fader är.
Då jag var yngling, att min styrka härda,
Han lät mig simma i ett kar af öl
Hvar dag från solens uppgång till dess nedgång.
Hvem vågar trotsa denna styrka nu,
Af gudar buren och gudomligt härdad?"
Med nit och ömhet svarar tjenarinnan:
"Du glömmer bort, att, fruktande din kraft,
Som hotade att blifva gudars lik,
Allherrskarn Oden göt i ölet torka,
Och lät dig doppa tungan blott deri;
Och derför drogs din största styrka se’n,
O hjeltedjerfve son af Thor, i tungan.
I annat allt är du en dödlig lik.
Så gå ej ut." --
           Med höfviskt lugna ord,
Som hjelten egna, svarar gamle Nordens [2]:
"Och stode Fimbulvetter sjelf der ute,
Jag måste ut. Gif min beväring hit!
Först mina fötters värn, lappstöflarne,
Ogenomträngliga för köldens pilar,
Mitt pansar se’n, den goda vargskinns-pelsen,
(I Walhall klingar pelsens namn mer skönt)
Af pelsar är den ypperst dock i norden,
Och sist min hjelm, ett skönt bundtmakar-verk,
Med ull på ytan och med ull inunder.

163

Men då med köldens pil mig nordan hotar,
Vill jag med värmens trotsa honom. Gif
Mitt koger hit, af gudar kalladt koger,
Flaskfoder nämnes det på menskors språk.
Fritt må mot södern dvärga-låten fly;
Den verkligt starka nordbo låter hemma.
Så vill jag plocka stjernorna af himlen
Allt med min kraft och trotsa verldar födda
Och verldar icke födda än. O Thor
Och Oden, Asagudar, Frey och Balder
Forsete, Tyr och Brage, Gaja, Hertha,
Och Widar, Heimdall, Uller, Ali, Wali,
Och Jupiter, Saturnus och Uranus
Bistån mig! -- -- -- -- -- -- --

SON I ÖRNSKOG.
--

Insändt bidrag till epopéen:

Nordens kraft.

N:o 1. Segersången öfver flugans fall.

     Blod har flutit --
Fallen är flugan,
Som flög så fräckt
Mot Nordens näsa.
Hugstore hjelten
Hämnande höjde
Hammarn och högg.

164

     Blod har flutit --
Fallen är flugan.
Senan du stärke mig,
Hugo skald!
Vingade jätten
Vek för våldet,
Väntade ej.

     Blod har flutit --
Fallen är flugan.
Löses dock lätt ej
Nornans lag.
Vordo i Vallhall
Guda-gillen.
Seger mig gafs.

     Blod har flutit --
Fallen är flugan.
God var din gåfva,
Asa Thor!
Hermod hin hastige
Månde som härold
Hammarn hemta.

     Blod har flutit --
Fallen är flugan.
Oden hin åldrige
Tackar jag tecknet.
Asar alla
Fröjda sig fingo
Åt flugans fall.

165

     Blod har flutit --
Fallen är flugan.
Lefva jag skall
I skaldens sånger.
Flugu-fällare,
Brömse-bane
Heta jag bör.

     Blod har flutit --
Fallen är flugan.
Skalder! I starke,
Stigen mot skyn.
Sjunga I skolen
Segersånger;
Striden var stor.

Blod har flutit --
Fallen är flugan.
Nordens hin nordiske
Draken dräpte.
Månde för Mjolner
Trotsiga trollet
Narstrand nå.

S* i Ö**g.

[1] Se "Sveriges Anor."

[2] Nom. propr. som Lorents m. fl.