Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En berömvärd värdinna i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett diktat lov, en konstig lögn att smida
bevar’ mig Gud, fast jag fick gull som gräs!
Hos mig, som skrev, det efteråt skull’ svida
och mellertid förarga den som läs.
Men när man har det allmänna omdömet,
att ens beröm ej smakar utav arg:
när dygden själv är grunden till berömmet;
när det ej är en smink och falsker färg;
när för sig själv en döder utur griften
med levnad sin frimodigt tala kan
och inte mer man finner uti skriften,
än man förut i själva verket fann;
då är det gott att skriva och berömma,
det är en lust, ja mer, det är en plikt;
man räds då ej, vad avunden lär döma,
när orden av gärningarna få vikt.
Så är det nu; ty meste delen veta,
vad mull det är, som nu på båren står,
och att man ej behöver länge leta,
förrn ämne nog man till dess lovord får.
Här ligger död en exemplarisk kvinna.
Men hur förnäm månntro hon varit har?
Jo, förnäm nog: en källarmästerinna,
som i sitt stånd förnämst i riket var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
