Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En berömvärd värdinna i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon önskt’ alltjämt att leva honom över
och då först dö, när kära gubben dött,
på det, sad’ hon, att när han mest behöver,
han med besked då måtte bliva skött.
Hon fick sin bön, Gud lät det ock så hända,
att för halvt år såg hon hans dagars slut,
och näpplig har ett annat halvt sin ända,
förrän man ser, att änkan ock sörjt ut.
Barn har hon så fött upp med tukt och ära,
att levand’s hon haft lust och heder av;
av modrens dygd de än en stämpel bära,
som henne död ock hedrar i dess grav.
Hon har så väl med sina gäster farit,
med sådan art, beskedlighet och flit,
att den som man hos Schmeerens en gång varit,
han längtad’ ock snart andra gången dit.
Det myntet, som låg än så djupt i skrinet,
lik en magnet Förgyllta Tunnan drog;
värdinnans vett var socker uppå vinet,
som i sig självt dock var uppriktigt nog.
Dock led hon ej att se de unga drängar
med överflöd och till en syndig ro
slösaktigtvis förspilla vin och pengar;
förr lät hon slå om ljusa da’n tapp-to.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
