- Project Runeberg -  Dikter i urval /
Blomsterdröm

(1934) Author: Johan Runius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
85

Blomsterdröm

fattad uti en visa.

     Vid ett berg uti en dal
på det alltför sköna näset
     låg jag sommarnatten sval
och sov sött i gröna gräset
     på en blomster-huvudgärd,
          som mig blev förärd,
          drömma blev jag lärd;
               om jag glömde,
               vad jag drömde,
     vor’ jag drömmen inte värd.
86

     överst uppå bergets topp
satt en majestätlig kvinna;
     av dess ogemena kropp
sågs väl hon var en gudinna;
     denne satt med andra fem;
          dock var en av dem
          särdels högförnäm.
               Vill man veta,
               hur de heta:
     F., D., S., B., C. och M.

     Desse sutte vid ett bord
fullt med de utvaldste rätter;
     varken vatten, luft ell’ jord
tror jag kunnat ge dem bätter;
     där dracks idel nektar-vin,
          men de ögon fin,
          nymfers tal och min
               var det mesta
               och det bästa,
     var båd’ mat och medicin.
87

     Ibland de gudinnor skön
och så många hjältebrudar
     jag som var av annat kön
önskt’, att där ock varit gudar;
     liten bergsgud var där en,
          dock fast han var klen,
          syntes på hans ben,
               att den dvärgen
               brår på bergen,
     vill bli berg och ingen sten.

     När nu denne satt sig ned,
tänk, den blida härskarinna,
     som jag tror var aldrig vred,
den på näset var värdinna,
     gav ifrån sin höga brink
          mig en nådig vink,
          sade med en blink:
               Kom, sitt neder!
               Av slik heder
     vart jag modig, frisk och flink.
88

     Med sin egen sköna hand
gav hon mig vad jag skull’ äta.
     Tvi mitt hjärta och min tand,
om de det så snart förgäta!
     Aldrig kund’ de bägge två
          större nöje få,
          än de hade då;
               då blev smaken
               först rätt vaken,
     smak var i min minsta tå.

     Sedan sad’ hon: Käre barn,
Æsculap och Ganymedes,
     ser väl till, att denna karln
varken törster eller ledes!
     Strax fick man oss trenne si,
          huru alla vi
          togo in uti
               stora koppar
               fyrti droppar
     mot törst och melankoli.
89

     Smaken var av sötma mätt,
lukt och syn av blomsterfälten;
     nu skull’ örat på sitt sätt
ock ta något in för mjälten.
     Höra fick man där tillik
          fåglesång och -skrik,
          näktergalsmusik,
               trastar tala,
               gökar gala
     runt omkring den hela vik.

     Tänk, hur jag mig se’n försåg,
alldenstund gudinnan Fröja
     fick själv se mig, där jag låg
i min blotta undertröja.
     Hör, sad’ hon, du yrekopp,
          vetstu, att vår tropp
          rätt nu bryter opp?
               Vill du följa,
               skall du hölja
och klä på din nakna kropp.
90

     Åter kom hon som i jåns.
Fort, sad’ hon, skall du få nektar!
     Jag sa’: Det var mat åt Måns;
men mig halvklädd jag ursäktar.
     Svaret blev, jag skull’ ha ris.
          Ack, gudinnors pris,
          sad’ jag näsevis,
               väl’s de länder,
               som er’ händer
     gjord’ ett sådant paradis.

     Vid jag var i klädren sen,
tyckt’ mig, hur jag kom till korta,
     vaknad’ opp, var hel allen,
och min ögnelust var borta.
     Ingen själ jag hos mig fant,
          ingen amarant.
          Är det ej galant?
               Vad jag drömmer
               och berömmer,
          alltihop är middagssant.


The above contents can be inspected in scanned images: 85, 86, 87, 88, 89, 90

Project Runeberg, Sat Dec 15 16:27:09 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runius/13.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free