Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en höjd och rullades ned till floden, vari endast män
fingo deltaga. Lyckades man föra hjulet brinnande
ända ned, var detta tecken för god vinskörd. Då
det således här är solen själv, som under hjulets
form är föremål för dyrkan, kan det väl ifrågasättas,
om man icke på denna tid ännu nöjde sig med att
tillbedja blotta naturföreteelserna, solen, åskan, elden,
jorden, vattnet, utan att tänka sig någon gudaperson,
som härskade över dem och vars verktyg
de voro. Som dylika gudapersoner har man tolkat
åtskilliga mansfigurer av betydligt större storlek än
ristningens övriga, men det synes väl tänkbart, att
denna storlek blott skall framhålla de hövdingar,
som varit ledare i de skildrade striderna. Att
hällristningarna till största delen utgöra historiska
tavlor till minne av utkämpade strider, synes knappt kunna
betvivlas, om de ock delvis må innehålla försök att
vinna naturmakternas gunst.
Om hällristningarna tillhöra bronsålderns period 2,
som svärdsbildernas utseende synes giva vid handen,
så infaller denna period enligt O. Montelius 1450 -
1250 f. Kr. och det skulle alltså kunna vara c. 1600
år mellan dem och uppträdandet av den verkliga
skriften, runorna, i vårt land. Någon utveckling av
hällristningarnas figurer och symboliska tecken i
riktning mot skrift är icke känd, och när skriften
en gång skänktes vårt folk, så var det genom inverkan
från sydligare nationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
