Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid som till Danmark eller något senare, ehuru vi
icke äga så gamla inskrifter i behåll.
Den älsta svenska runinskriften är nämligen icke
så mycket yngre. Det är en spjutspets från Moos
på Gottland, nu i Statens hist. museum, som anses
härröra från 200-talet och har inskriften sioag,
som förmodligen är trolldomsrunor att döma av
hopningen av vokaler.
Den näst älsta runinskriften är åter runstenen från
Kylver[1] på Gottland, nu i Statens hist. museum,
som utgjorde en gavelhäll i en gravkammare under
flat mark med några fornsaker, som visa den tillhöra
300-talet, alltså senast c. 400 e. Kr.
Inskriften utgöres t. v. av den urnordiska runraden:
<image>
fuþarkgw hnijpe.Rs tbemln-gdo
vari dock på runstenen runorna a, s, b, äro vänderunor,
d. v. s. vända åt orätt håll, vilket emellanåt
förekommer, och därefter en s. k. kvistruna med
tre streck på vänstra sidan av staven, på högra sidan
7 eller 8, alltså runan g eller w efter den för läsning
av kvistrunor gällande regeln (se sid. 32 f.);
O. v. Friesen antager 6 bistavar på vänstra sidan, på
högra 7 eller möjligen 8.
Till höger står en rungrupp sulius eller sueus.
Att såsom här skett, återgiva runorna med bokstäver
kallas att translitterera dem och begagnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
