Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke till syftet, vara främmande för all magisk verkan av runskriften.
Många av dessa inskrifter bestå endast av namn, t. ex. fino »Finna» och
saligastiR »Saligast» på Berga-stenen i Södermanland, nära Trosa, harin-ga j leugaR »Haringe och Leug» på Skåäng-stenen i Vagnhärad sn, ej långt
därifrån, haukoþuR »Haukod» Vånga, Västergötland, skiþaleubaR
»Skinn-leub» på Skärkind- stenen i Östergötland; första leden av namnet
är ett binamn, som den nämnde burit på grund av något för honom
utmärkande, t. ex. att han drivit handel med pälsverk, som var en eftersökt
vara.[1] Binamnet är kanske bevarat i namnet på gården Skinnstad, c. 2.5 km.
från stenen. Det är svårt att veta, om dessa enstaka namn beteckna de
avlidne, åt vilka vården ägnats, eller de efterlevande, som rest stenen, ty
bådadera är tänkbart. Den urnordiska runstenen vid Kjølevig i Norge talar
för den förra uppfattningen. Dess inskrift är: hadulaikaR ek hagustadaR
hlaaiwido magu minino »Hadulaik. Jag Hagustald begrov min son». På denna sten
betecknas alltså den avlidne med ett ensamt namn och den efterlevande fadern
nämner sig särskilt. Så ock den urnordiska runstenen från Reistad, Norge:
iuþingaRik wakraR : unnam wraita »Juding. Jag Vakr företog ristningen».
Å andra sidan visar den urnordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
