Print (PDF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runstenen vid Einang i Norge genom inskriften:
dagaR þaR runo faihido »Dag ristade
dessa runor», att även en efterlevande nämnde sig ensam i runinskriften. Runstenarna med blott namn
hava alltså troligen samma syfte som de, vilkas ändamål är tydligare angivet genom att inskriften
betecknar den döde som stenens ägare, t. ex. hariwulfs : stainaR »Hariwulfs
sten» Rävsal, och þrawiķan haitinaR was »Åt Travinge blev (stenen)
ägnad» Tanum, båda i Bohuslän,
Men även de utförligare inskrifterna göra utan
magiska omsvep den avlidne till huvudperson, om
ock hans efterlevande omtala, att de genom ristningen gagna eller hedra honöm, jfr ovan Istaby-stenen. Även Noleby-inskriften från Fyrunga sn
i Västergötland, vars början ljuder så högtidlig, är
sannolikt blott ett meddelande, av vilka runstenen
ägnats och åt vilka; inskriften lyder: runofahik
raginakudo toj eka una :. Pou : suhurah :susih hwatin hakuþo. »Runor ristar
jag, som stamma från gudar, jag Une verkställer
åt Hwate huggningen och Suhura och Susi» (möjligen : svärfar och svärmor).
Motsvarande upplysning ger Järsberg-stenen i Värmland med S. Bugges (1) tydning av inskriften: ubaR
hite: harabanaR [wi]t iah ek erilaR
runoR waritu »Över Hit skrevo vi, Hrabn och
jag Eril, dessa runor».
(1) Tidskr. för Phil, og Paed: 1867 VII, 237, och avvikande
Z Noreen. Språkvetenskapl, sällsk, förh, 1916-1918 s. 1 f f .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
