Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alfabetet och att orsakerna till ombildningen huvudsakligen
vore önskvärdheten, då runorna, som vanligen skedde, skuros
i trä, att strecken dels skulle vara raka, dels icke
sammanfalla med ådrorna i träet, ävensom att åt runor, som
enligt anförda grundsatser komme att sammanfalla, gåves en
skiljaktig form. Det ställe av den romerska gränsen, där
ombildningen av latinska alfabetet till runor, skedde,
tilltrodde sig icke Wimmer att med säkerhet angiva,
Gallien (Frankrike) skulle ju legat närmast att förmoda,
varifrån så mycken annan påverkan av romersk kultur ägde
rum, men däremot strede, att de älsta runinskrifterna
anträffats hos goterna i Sydryssland och de nordiska
folken, varemot de tyska runinskrifterna äro långt senare.
Därmed var ju en hänvisning given till gränsen av det
romerska rikets östra del och till det germanska folk,
goterna, som där voro romarnes grannar, ehuru Wimmer icke
drog slutsatsen, att dessa måste hava givit upphov åt
runorna. I romerska rikets östra del var emellertid
grekiskan det rådande språket, om ju ock latinet,
statsmyndighetens språk, därjämte förekom, och då låg
det nära till hands att antaga grekiska alfabetet hava
delvis varit källa för runorna, helst grekiska och
latinska alfabeten hava många bokstäver gemensamma. Den
uppfattningen framställdes av norrmannen S. Bugge i ett
föredrag 1898. Sin fasta grundval fick denna uppfattning
1904 genom ett arbete av svenske arkeologen B. Salin,
Altgermanische Thierornamentik, som ådagalade, att på
100-talet e. Kr. en germansk kultur utbildade sig på
Svarta havets norra och nordvästra strand och i de
angränsande trakterna av Ryssland, väsentligen vilande
på klassiska förebilder, försköt sig mot sydöstra
Östersjön och därifrån västerut och sträckte sina
verkningar upp över Danmark, Norge och i mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
