Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fornnorsk, flera isländska och en forntysk om den yngre nordiska runraden med 16 runor. Namnen äro icke alldeles desamma i alla dessa runsånger, och även om de äro desamma, så tydas de i dem olika, men så pass mycken likhet finnes i de olika runsångernas lydelse och tydning av runnamnen, att de alla måste antagas utgå från en enda ursprunglig runsång. En prövning av de olika runnamnen visar, att de, som kunna antagas för ursprungliga i den urnordiska runraden, parvis eller ibland fyra tillsammans kunna betraktas under en gemensam synpunkt och sålunda kunnat besjungas i ett eller tvänne verspar. Sålunda har t.ex. f namnet fé »fä», u úrr »uroxe», den tama och vilda boskapen, þ heter »turs», d.v.s. »jätte» och a áss
»asagud, särskilt Tor», som är jättarnas huvudfiende och mot dem skyddar
människorna och deras egendom; h heter »hagel», n »nöd», i »is», a ár »årsväxt», dessa fyra runor kunna hava ingått i verser, som avhandlat årsväxtens beroende av väderleken. Runnamnen äro alltså valda från det dagliga livets förhållande och efter inbördes sammanhang ordnade till en minnessång, som ock bestämt runradens ordningsföljd.
Från dessa ursprungliga runenamn är som sagt de i runsångerna till betydelsen delvis
förvanskade. Här skall blott fornnorska runsångens namn och betydelser anföras, eftersom denna är den älsta[1] : 1. f fé »gods»; 2. u úr »slagg» (ursprungligen úrr ’uroxe’); 3. þ
þurs »jätte»; 4. o oss »fors»[2] (ursprungligen áss »asagud»); 5. r
reið »ritt»; 6. k kaun »böld»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
