Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Runinskrifter från 1000-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet »ande», fornsvenska and, ande i bruk, som väl utgör
ett översättningslån av det latinska anima, animus, spiritus.
Runinskrifternas uttryck för »själ» giva således åtminstone en antydan om
utbredningen av tyskars och engelsmäns omvändelseverk i Sverige.
Många runinskrifter finnas visserligen, som icke äga något tecken till
kristendom, men om de ej heller äga tecken till hedendom, böra de antagas vara
kristna, då de otvetydigt kristna äro så synnerligen talrika.
Ansgarius kom visserligen år 830 till Sverge, och till c. 981 predikade
uteslutande tyska missionärer i Sverge. Synnerligen betydande framsteg torde
icke kristendomen hava gjort under denna tid, men att det är det tyska
uttrycket för »själ», som blivit det gällande i vårt språk, visar i alla
fall ock en viss eftertrycklighet hos denna tids missionsarbete. Att emellertid
år 1000 de flesta svenskar voro hedningar, därom vittnar Olov Tryggvesons
uttalande före början av slaget vid Svolder : »Bättre vore för svenskarne
att hemma slicka sina blotkärl än att gå mot Ormen långe under norrmännens
vapen.»
I början på 1000-talet voro förhållandena gynnsammare för kristendomens
spridning i Sverge, särskilt i de delar av riket, som lågo nära Norge, där
från 995 konung Olov Tryggveson ivrigt arbetade för kristendomen. Ragvald jarl
i Västergötland fick år 1000 Olov Tryggvesons syster Ingeborg till äkta, mot
det att han lät sig döpas och lovade att verka för kristendomen, och konungen
sände för detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
